fredag 31 augusti 2012

Dagens flykt

Sluta nu med att hänga läpp över att jag inte gör så många inlägg per dag, sympatisera istället! Idag drog jag och lilla snäckan till en vän för att slippa eländet hemma. Och detta fann jag på vännens vägg i groventrén:

























Jag fnissade och undrade "-...varför?". Men hon hade inget svar. Hon fnissade as well. Nåja, texten passar in på henne så vi lät det bero.

torsdag 30 augusti 2012

Men orka

Jag börjar bli tjenis penis med den gula lampan...

























Den är ju ganska käck, så den är kanske en keeper. Hör ni att jag låter lite muntrare idag? Jag kan dock meddela er om att det är en illusion. Dagens quest är att då och då pysa ut övertrycket i elementen som råkade infinna sig när maken tillfälligt kopplade bort ett element igår kväll. Vi vill inte återuppleva bassängen vi fann i tvättstugan i morse. Jisses.

onsdag 29 augusti 2012

Waiwaiwai?!

...och DÄR föll poletten ner. Jag föll inte stendöd ner i golvet (som jag trodde) men mina molarer håller på att krossas av trycket i käkarna. Andas in. Andas ut. Det blir bra. Det blir bra.

Maken märker av min sinnesstämning och försöker godhjärtat överkompensera med att vara hurtig. God bless him. Eller inte. Jag vill bara svära.

Ung och bortskämd

Well. Såg ni "Ung och bortskämd" på SVT igår? Så tragiskt. Min sexåring klarar mer än dessa snorungar unga vuxna. HERREGUD!!!

Föräldrarna talade om kärleken till sina barn, om det dåliga samvetet och hur allt ändå fallit. No shit, Sherlock. Kidsen saknar verklighetsförankring och är det inte föräldrarna, från första början, som skulle ha fått sig en uppsträckning? Kidsen väntar på DET stora genombrottet, TOPPJOBBET i New York, manna från himlen och massa annat. Under tiden daltar föräldrarna med dom. Utan att snorungarna de unga vuxna behöver göra ett jota. De försöker inte ens. Behöver inte ens.

Jag hade kunnat skriva mer om detta men hinner inte för nu ska jag visa dottern ur man bäddar sängen, går ut med soporna och hur man tvättar. Det gäller att börja i tid! 




tisdag 28 augusti 2012

Kärlek i en liten boll

Amen kolla! Mitt favoritsnacks!

























När dessa små raringar hamnar i stekpannan förvandlas de till tråkiga köttbullar. Min middag käkar jag under tiden jag rullar dom. En till familjen. Två till mig. En till familjen. Två till mig. Rap.

Dela rum med en kändis

























Mia Skäringer? Mja, hon är kul men hon har ju sprungit in i väggen några gånger. Mina terapeutiska kunskaper är otillräckliga. Nuvarande status?

Johnny Depp? Jag tror inte att han doftar så gott. Röker inte han? En jag-får-cancer-imorgon-av-alla-miljoner-cigg-per-dag-rökare?

Filip och Fredrik/Carina Berg? Min stresspuls skulle passa bäst på IVA efter att ha hängt med F & F. Carina?... Mja. Kanske.

Lena Ph? Hur tänkte ni nu?

Mark Levengood/Barack Obama? Mja. Kanske.

Undra om det var förvalda kändisar som man klickade för eller om man fick skriva namnet själv. Vilken sjuk lista.

Varmt sommarregn och stillsam gråt

Igår morse efter lämning av sexåring på skolan gick jag morgonpromenaden i varmt sommarregn. Jag ville bli blöt så jag hade ingen regnjacka på mig. Det finns en viss tjusning i att bli dyngblöt, att känna regnet mot ansiktet, att känna regnet när det rinner ner för pannan och samlas i en droppe på näsan. Varmt sommarregn passar bra för den stillsamma gråten.

Hulkgråten, när man snorar och snörvlar, gör sig bäst i kallt regn. Tänk att det finns väder för olika gråttyper och tvärt om. Nu kände inte jag mig särskilt ledsam av mig igår men jag konstaterade bara att det hade varit vackert med lite stillsam gråt. Den är ju den sorgligaste av alla gråttyper så den kan man inte klämma fram hur som helst.

Jag är en gråtmänniska. Jag gråter när jag är glad. När jag är arg. När jag är ledsen. När jag är trött. Och säkert även vid andra tillfällen också men jag kom inte på några fler. Det är skitjobbigt. Kreti och pleti runt omkring missuppfattar oftast min gråt. Vem vill att någon ska tro att man är ledsen när man är förbannad? Mycket förvirrande. Efter en riktig gråtattack andas jag ut och finner horisonten igen. Själen har ventilerats och jag går vidare.

måndag 27 augusti 2012

Tapettrassel och pissmobil















































Hur kul kan man egentligen ha med tapettrassel? Tydligen hur kul som helst! ...och jag blir tröttsamt påmind om att kameran i min mobil SUGER!

Att leva utan att andas

Det är ganska trevligt att renovera (affirmation!). Egentligen brukar jag och maken självdö i soffan på kvällarna, matta efter en lång dag. Nu när vi inte har någon soffa att självdö i, vad ska vi då göra? Vi har ju inte ens en TV i vardagsrummet längre. Vi har egentligen soffor men de är strategiskt utplacerade för att förhindra dottern att ta sig in där pga dåligt näringsvärde i täckpapp och spackel. Vad göra då...?

Jo. Varför inte fördriva en söndag kväll i köket? Med att riva tapeter och småprata under tiden? Jag har gruvat mig inför detta projekt då jag starkt misstänkt att jag skulle få slag av allt stök men det går över förväntan! Maken tror att jag verkar överleva för att jag vet att detta kommer att bli strålande och jag tror att min överlevnad beror på att jag ännu inte tagit ett enda andetag sedan vi började.

Att jag inte andats måste ju tyda på att jag är stendöd men ni fattar vad jag menar. Samma sekund som jag inser hur det ser ut hemma kommer jag att falla i golvet. Vill bara tillägga att jag önskar bli kremerad.

söndag 26 augusti 2012

Hej 1800-tal?

När man står och river tapeter och lilla älsklingen justerat om radiokanalerna kan man få sig en tankeställare. Inte av att hon bytt kanal utan att hon hittat något vettigare att lyssna på än modern musik. En korre rapporterade från USA där det är valtider. Republikanernas konvent i Tampa, Florida, drar nu igång med Mitt Romney i spetsen och jag kan inte undgå diskussionen om abort.

För oss är abort en självklarhet men republikanerna är tydligen emot det i alla former dvs även efter våldtäkt och incest (och även om det är fara för kvinnans liv?). Några (förhoppningsvis) få extremister inom republikanerna tror sig även veta att våldtäkt inte leder till graviditet. WOT?! Även preventivmedel diskuterades, om det verkligen skulle ingå i sjukförsäkringen. Hej 1800-tal? Gud förbjude om kvinnor behandlas bättre än djur!

Jag blir så matt...

Bråte och elände

Ursäkta min frånvaro, så här ser det ut hemma hos oss just nu...

























Det ska bli spännande att se om mina sköra nerver kommer att klara av denna röra i kombination med småbarn. Fint som snus blir det men håll i hatten vad påfrestande det är! Avspärrningar i form av soffor och omkullvräkta bord blir helt plötsligt döspännande utmaning som bara SKA övervinnas. Jeeeez!

Jag har satt två flaskor champagne i kylen som en påminnelse om att detta elände en dag (snart?) kommer att vara klart och då ska det FIRAS! Om modet sviker öppnar jag bara kylen...

fredag 24 augusti 2012

Men gudförjävlabannat!




















Ta hit idioterna så ska jag... spöa upp dom! Ordet sommarkatt ska tas ur ordlistan. Genast.

Vem bjuder du på middag?

På Go’kväll i SVT får en gäst bjuda in till en imaginär middag och dessa middagsgäster kan komma från vilken tid som helst, vara vem som helst. Sug på den! Vem skulle du bjuda? Herregud, så svårt! Detta har jag fnulat på ganska länge. Jag kommer banne mig inte på en enda gäst som jag inte redan har i min närhet. Vad tyder det på? Att jag har dålig fantasi?

Om jag skulle bläddra i historieböckerna skulle jag säkert få några uppslag. Hitler? Jesus? Oprah? Michael Jackson? Någon gammal släkting? Om jag hade haft en förebild hade det säkert varit lite enklare. På tal om förebild... Fick en fråga om vilka manliga respektive kvinnliga förebilder jag hade. Ehhh? Inga? HAR JAG INGA FÖREBILDER? Är det inte kutym att ha det? Ingår det inte i livet? Någon man ser upp till? 

När jag ändå är inne och dammar av mina "brister" har jag heller ingen hobby. Våga vägra en hobby. Vad är en hobby?
 
Jag ska fundera vidare på mina middagsgäster. Vilka skulle ni bjuda? Och ännu viktigare; har ni förebilder och hobbysar?

torsdag 23 augusti 2012

Kan barn leva på kärlek? Endast kärlek?

Jag har hittat en väska jag vill ligga med...

























Likt en häftig romans kan jag tänka mig ett one night stand med denna väska. Eller lite då och då, när lusten faller på. Den ser ut som en godis och är mycket svår att motstå!

Men. Egentligen är jag ute efter en mer varaktig kärlek. En trofast historia där kärleken pyr varje dag...




















IRL är denna väska en våt dröm. Doftar som himmelriket, är skön som en massage och sviker aldrig. Om jag struntar i att förse barnen med mat, kläder och andra förnödenheter i några månader är den MIN. Innan du sätter kvällsmackan i halsen lovar jag att jag skojade. Lite. Mat kan de få (nudlar är väl billiga?) men nya kläder behöver de icke. Nu skojade jag igen. Kanske.

If you can't beat them join them

Jag har bestämt mig för att bli bästis med min beslutsångest. Kan vi alla ställa oss upp och säga "-Hej ångesten! Vi omfamnar dig!". Nu bör det ju vara en barnlek att bestämma matta.

























Ole dole doff...

onsdag 22 augusti 2012

Den där sången

Om du hade gått bakom mig härom dagen så hade du sett följande; snygg puma (ehhh...) med blaskig hårfärg (jaaa, jag SKA bättra på färgen), lätt fladdriga kläder, barfota i sådana där MBT-skor knuffandes på en barnvagn, som helt plötsligt knycker på huvudet och utbrister i sång! Om du hade sett mig framifrån hade du även sett ett förvridet ansikte.
 
Vadan detta?

 
Jo, jag VÄGRAR tro att jag är ensam om detta! Det är enkelt. Jag kom på en pinsam grej. Jag gick och funderade när jag helt plötsligt kom ihåg en jättepinsam grej och för att liksom överrösta tanken och förirra det hela sjöng jag. Högt. Inte hela låten, naturligtvis, sjöng lite på refrängen. När jag kom på mig själv tittade jag så att jag inte hade någon bakom mig och jag var safe. Erkänn att du också gör någonting liknande när det pinsamma tar över och du snabbt vill förleda tankarna! Erkänn! Ibland kan jag tjoa till och ibland brister jag ut i sång. Vad gör du?

Ja, jag hör dig

Vad händer i ett väntrum? Egentligen? Tror folk att man bäddas in i en ljudisolerande bubbla när man samtalar? Att de andra inte hör? Fyra frågetecken på lika många meningar...
 
Men alltså, satt med sonen i väntrummet hos tandläkaren och blev informerad om både det ena och det andra av mina medväntarmänniskor. Sjukdomar, allmänna krämpor, familjekonflikter, arbetskollegor och annat smask. Inom loppet av sju minuter var jag fullpumpad med information som dessa människor stänkte över till alla och en var. Är det så att man tänker att det inte spelar någon roll då man inte känner igen de övriga i väntrummet? News flash: man kan känna någon som de talar om! Det enda matnyttiga jag tog med mig var ett hemligt bröllop OCH JAG VET VEM DE TALADE OM! Hohoho!
 
Är du lite besserwissrig av dig så kan du ju tycka att jag kan låta bli att lyssna. Hur då? Tråckla ihop öronen med nålen och tråden jag alltid har med mig till tandläkaren? Detta fenomen finner man även på bussen, gymmet, i kön på konsum och massor av andra ställen. Och för guds skull, sluta inte sladdra. Jag lyssnar gärna.

Morgan for President

Denna har cirkulerat på Facebook och jag anser att den är klockers. Värd att sprida world wide.


Har fru Jansson gått och blivit porrig?

Jag kan se om någon länkat till min blogg och finner det ganska roligt. Spännande att se var bloggen tar vägen ut i universum liksom. Härom dagen fann jag att bloggen var länkad på ett ställe som dragit många läsare och jag blev naturligtvis nyfiken!

Döm då om min förvåning när jag såg att det var en porrsida! Jag var tvungen att kontemplera över detta en stund... HUR gick det till? Jag är inte direkt porrig, eller? Lite tjuvporrig? Är jag döporrig utan att jag vet om det? Ingen aning. Jag kliar mig fortfarande i huvudet...

Om du hittat hit via porrsidan kan du väl lämna en liten kommentar om hur du tänkte när du klickade på den här länken. Snälla? Jag är sååå nyfiken! Eller så här; om DU som lade upp bloggen där läser detta, kan inte du också lämna en kommentar om... varför?

Men om jag nu har en ny kategori läsare vill jag ju naturligtvis inte göra någon besviken. Här bjussar jag på lite naket...

















Ganska porrigt, va? Håll till godo!

tisdag 21 augusti 2012

Jag tyar icke

För några dagar sedan skrev jag om att jag längtade efter att Dallas skulle börja igen. Vad jag då inte hade i beräkning var att TV4 skulle go bananas och trycka in en obscen mängd reklam. Det var som att de rökt på under en personalfest och slagit vad om hur mycket reklam man kan få in under ett enda avsnitt. Gimme a break. Please.

Jag tappade lusten. Dels för reklamen, dels för att det inte var så bra helt enkelt. Förr behövde det inte vara hundra intriger på en och samma gång, nu kastade de upp alla bollar samtidigt och jag är ytterst osäker på att jag orkar vänta på att de ska falla ner. Jag förstår att de vill förnya och förbättra, överföra serien till 2012 men... nä.


Guide: Hur man ger sig själv en STEMI

Det här med att välja tapeter. Man kan faktiskt få en hjärtinfarkt för mindre. Det var en pärs att välja soffa och nu är vi inne på tapethelvetet. Mon Dieu. Lycka kan då vara en vän i branschen som förstått vår ångest och knackar på med lite tapetprover under armen.

























Nja. Det blev ingen av dessa. Vi kollade vidare...

























...och vidare.

























Det gäller att hålla tungan i rätt mun då det ska väljas tapeter till både kök och vardagsrum som sitter ihop. Samma rum men ändå inte. Effekter här och pilledutt där. Mon Dieu nr 2. Mon Dieu nr 3 kommer vid tanken på att välja nytt kakel till köket. Men det tar vi... nästa vecka?

Jag önskar att alla som är lika veliga som oss en alldeles egen vän som är en fena på tapeter. Vad skulle vi göra utan honom? God bless!


måndag 20 augusti 2012

Så sant


Smärtskala


Nytt kapitel

Idag är det första dagen på sexårs för gossen. Från att ha varit storkille på förskolan till att bli lillkille på skolan. Omställningen är gigantisk. Stor men liten. Liten men stor. När han tog av sig jackan insåg jag att han tagit på sig slipsen, han ville vara fin. Mitt mammahjärta ville svepa in honom i famnen och behålla honom där.

"-Gå nu mamma! Gå nu!" Och här sitter jag. Hemma med fjärilar i magen och väntar på att få gå och hämta honom.

Det går bra, jag vet. Han är redo för detta. Han har sett fram emot detta så länge, känner till kompisarna, fröknarna och lokalerna, det är bara jag som inte är riktigt redo. Ännu.


Bling bling!

Jag gungar fortfarande i svallvågorna efter festen. Jag fyllde 37 år i fredags men hade min 40-årsfest i lördags. Varför vänta liksom? Det är väl lika bra att bränna av den när lusten finns, eller? Jag har ont i hela kroppen och känner mig alldeles köttig i halsen efter dans och sång. Vilka partyanimals till vänner jag har! Jag älskar hela bunten!

Om ni läst tidigare inlägg vet ni att jag har vissa issues med kladd och gissa vad som dök upp på presentbordet


























Ett riktigt blingat glas där inget kladd syns! Tro mig, inget syns. Jag drack ur det hela kvällen!

söndag 19 augusti 2012

Dansa pausa dansa pausa

Jag är trött men varm i hjärtat. Att samla en skara älskade partyanimals och förse dom med mat, sång, underhållning, dans och diverse drycker är en höjdare! Denna dag ska jag ägna åt att gå omkring och le lite fånigt.

Denna låt blev lite av ett signum för festen:



fredag 17 augusti 2012

Disco feelinki

Om du får lite "disco feelinki" är denna instruktionsvideo oumbärlig. Se den och dina höfter kommer att börja leva ett eget liv! Do it. Just do it!


Evolution of Dance

Idag mjukar vi upp våra stela leder med lite dans! Lite uppvärmning inför helgen! Är ni med mig?


torsdag 16 augusti 2012

Boys of summer

Jag gillar hur solen ligger nu. Lite lägre ner på himlen. Har du tänkt på det? Vilken skillnad det är från början av sommaren, när den står högre upp? Lill-godisen sover alltid i vagnen på dagarna och nu är det enkelt att finna skugga åt henne. Mitt i sommaren får man flytta runt vagnen för att undkomma de varma solstrålarna och nu blir det heller inte så vedervärdigt varmt i orangeriet på eftermiddagarna. Skönt. Men vemodigt.

Sensommaren gör sitt inträde och det är alltid lite vemodigt när man kommer till den insikten. Vi har haft några riktigt sköna och jättevarma dagar men det gills inte riktigt. Dom kommer för sent. Jag har mentalt packat undan badkläderna och dragit igen altandörren. Nu vill jag att hösten ska vara här. På riktigt. Jag vill inte retas med varma dagar när jag redan gjort ett bokslut över sommaren. Gjorde jag det kanske för tidigt?

Jag hade denna låt på kassett hemma i flickrummet och för mig representerar den sensommarens vemod.




Mjau

Vi är kissekattvakter och i går kväll drog jag dit med en bok och önskade innerligt att kissarna inte hade bråttom in (släppte ut dom tidigare på dagen). Ibland kan det vara skönt med ett andningshål och jag andas gärna genom mina böcker. Jag är inne på de sista kapitlen i en urspännande bok och ful som jag är planerade jag att läsa dom på bortaplan. Ni vet, är man hemma fixar man lätt med annat och läser sent på natten.

Hur som haver så slog jag på TV:n (katterna kom in på en gång och jag tänkte att de ville bli underhållna medan jag läste) och när jag bläddrade bland kanalerna fann jag en skitbra musikvideokanal. MTV är ju inte längre vad det varit, de spelar ju inte musik längre, och VH1 har vi inte hemma.

Nostalgisk fastnade jag framför TV:n. Så kul! Kattägarna har bara utländska kanaler (jag fann i alla fall inga andra) så den kan man ju söka i stjärnorna efter, om jag inte övertygar maken om att vi behöver skaffa tyska och franska kanaler...

Jag och maken turas om att åka och gulla med kissarna men nu har jag ju kommit på det ultimata; jag tar alla kvällsmatningar. Musikvideos och en bok. Jag ÄR ett geni.


onsdag 15 augusti 2012

La-la-love och en dansande bebis

Tänka sig att en unge på elva månader hittat funktioner på stereon som ingen av oss vuxna i hushållet ens visste fanns. Två nätter på rad har stereon gått igång kl 00:14. På hyfsat hög volym. Och jag höll på att skita på mig båda gångerna. Jeeeez!

Hon är mäkta intresserad av teknik och favoritsysslan är att pilla på stereon (och försöka stjäla hund- och kattmat). Hon dansar som en galning när det bjuds och just nu är det denna låt hon går mest igång på:


Ont i magen

En viss sorts människor får mig att få ont i magen. Jag blir orolig. Och liten. Jag försöker få grepp om vilka dessa människor är och vilken effekt de har på mig för att synliggöra det för mig själv. Att liksom dra ut trollen i solen och se att de inte är farliga. Syna bluffen.

De är ofta raka (jag gillar raka och tydliga människor), svart/vita (aha, jag är själv mest i den gråa zonen), hårda (bra och anus) och...? Jag vet inte vad som skiljer dessa från andra. De besitter vissa egenskaper jag uppskattar men ...upphöjt till hundra? JAG VET INTE!!!

Jag försöker klura på detta, försöker förstå att de inte vill mig illa (förhoppningsvis). Försöka förstå att de bara är... annorlunda? Med det jag beskrivit ovan skulle jag kunna ha beskrivit många av mina vänner. Vad är då skillnaden mellan vännerna och magknips-människorna? Kan det vara så att de är oberäkneliga? I don't know... I just don't know.

Jag vill inte behöva undvika dom för rädslan att drabbas av magknip, jag vill  bara lära mig att handskas med dom. En on/off-knapp? En magisk sköld? Närå. Jag vill ignorera. JAGVETINTEVADJAGVILL!!! Jag klurar vidare...


tisdag 14 augusti 2012

Skärgården och båtnjuteri

Ett meddelande trillade in i eftermiddags:

"- Middag i skärgården kl 18?"

Mitt svar:

"- Jag kommer!!!"

























Vädret var strålande!

























Vi lade till hos några raringar där vi åt och njöt av det trevliga livet ger.




















Hemfärden gick sjukt fort och jag tjöt och njöt om vart annat!





































Denna dagen ett liv.

Note to self: Bearbeta maken, vi behöööver en båt!

Glutt gluttare gluttast

Det här med gluttare. Dom som är så nyfikna att ögonen håller på att poppa ur skallen, fattar dom inte att man ser att de glor även om de inte vrider på huvudet? Du fattar vad jag menar, dom som tror att man inte ser att de gluttar bara för att de inte vrider skallen. Eller ska jag repetera det en tredje gång? Jag är bra på att tjata...

Vi bor på en gata som många promenerar efter och när man är ute på gården (på framsidan) så är man av bara farten intressant att kolla på. Liksom ett skyltfönster. Och då blir jag full i skratt när de så gärna vill glo men inte visa det. MEN TA PÅ DIG SOLGLASÖGON DÅ! Med glajjer är man ju safe. Då kan man ju glo hur bäst man vill...

Jag måste erkänna att vi är ganska ointressanta men det räcker med att jag sitter ute och läser tidningen för att folk ska fatta intresse och nästan snava på konerna vägverket satt ut för att de ska fixa asfalten. Orka. Numera hänger vi oftast på baksidan huset och kryddar den relativt nyplanterade häcken på framsidan med dundergödning. Egentligen bekommer det mig inte om någon tycker att det är spännande att se mig sitta och läsa tidningen men idag är jag tydligen stingslig.

När jag själv är ute och promenerar gluttar jag också men försöker begränsa mig till att kolla in buskar (vi behöver nya, och nä, inte för att stjäla utan för att få inspiration) och annat. Skulle någon vara ute på gården kollar jag naturligtvis inte in dom. Lite jävla hyfs har man väl...?

Sjung ut!

Jag kan inte sjunga. På riktigt. Jag. Kan. Inte. Sjunga. En gång följde jag med en vän på körsjungeri och kantorn ville värva mig till kören. Jag försäkrade henne om att det skulle vara ett stort misstag då jag skulle förstöra allt med min miserabla röst. Hon ansåg att om jag kan tala så kan jag även sjunga. Ehh... nä. Tack men nej tack. Folk som hör kan få men för livet. Jag avstod.

En gång spelade min körsjungande vän piano och jag fick lite feeling och drog till med lite solosång. Det slutade med att han stod på knäna och skrattade så han grät. Förstår ni då hur eländigt jag sjunger? Jag sjunger gärna i bilen. Eller sjunger och sjunger, jag skrålar. Med hög volym. Med MYCKET hög volym då jag inte klarar av att höra mig själv...

I går kväll var den minsta lilla pluttungen jättetrött så jag skopade upp henne i famnen och dansade med henne i vardagsrummet. Bo Kaspers orkester spelade i stereon och jag sjöng med i texten. Trots sina trötta ögon såg hon intresserat på mig. Hon brydde sig nog inte nämnvärt i huruvida bra eller dåligt jag sjöng. Förhoppningsvis. Hon kan ju inte ännu tala så jag tolkar fritt... Tsss!

Note to self: Kolla upp om det går att önska bra sångröst i livet efter detta.

måndag 13 augusti 2012

Snygga till vardagen

Har du en finservis, kristallskålar och kristallglas? Grattis i så fall! Vackert att se på och festligt att använda! Men använder du dom då? Om inte, varför?!

Varför inte använda det vackra och njuta av det? Det som skulle hindra mig från att använda tex en servis är om den inte går att köra i diskmaskinen. Glas kan jag offra mig att handdiska. Våra kristallskålar används till allt från sallader, popcorn, godis, jordnötter, såser, frukt osv. Jag använder det hellre och tar smällen om det skulle bli lite kantstött. Nackdelen är dock att de är väldigt tunga. Varför ska det stå och damma i ett skåp? Samma är det med smycken, varför ha smycken om man inte törs använda dom? Vem finner glädje av dom i ett kassaskåp? En investerare kanske...?

Näää... damma av klirr-klirrglasen och skåla i dom med mjölk till snabbmakaronerna. Damma av skålarna och fyll dom med de kokta grönsakerna på söndag. Livet är för kort. Njut av det du har. Vi säger så.


söndag 12 augusti 2012

Dallas!

Jag är sjukt värdelös på att följa serier men denna ser jag fram emot!


Hej hösten!

Ja jisses. Det är höst i luften. Nu ska vi börja vrida tillbaka dygnet. Lite. Vi snackar bara 1-1½ timme, men ändå. Gusåschönt! Nog är det rart med barn men det är vansinnigt skönt när de kommer sig i sängs. Jag kliver heller upp tidigare på morgonen bara jag får lite egen tid på kvällen. Jag säger "hej och välkomna" till höstens rutiner. Jag har saknat dom!

Sexåringen är jättetaggad! Tänk att få börja skolan! Det är ju skitspännande! Han tycker att sommarlovet har varit löjligt långt och jag är böjd att hålla med. ELVA veckor är ju faktiskt en evighet, och det har vi båda tyckt. Nu är det skolstart och lek med kompisar som hägrar. Alla är tillbaka från semestrar och man kan bli som folk igen. Härligt! Länge leve hösten!

Hot och barnslig förtjusning

Jag har inbillat mig att det endast är mina nära och kära som läser bloggen. Efter att jag hotat med ond bråd död om de inte gör det. Att de läser av rädsla för att jag ska förhöra dom...

Gissa då om jag blir BARNSLIGT förtjust när någon (som jag inte hotat) berättar att hen läser bloggen! Och bara för att jag är lite så där extra glad för stunden ska jag bjucka er på en av mina favoritlåtar. Förvisso en av hundra, men ändå. Håll tillgodo!




lördag 11 augusti 2012

The Bucket List

Det finns några saker som jag skulle vilja göra och kunna innan jag kastar in handduken för gott. Just nu är det att gå snyggt i klackisar, läsa bibeln från pärm till pärm, sticka sockar, springa ett lopp, se specifika platser och några andra saker. Vissa saker är lättare att uppnå än andra. Det där med klackisar verkar dock omöjligt.

Hur som haver brukar jag ligga och flura på min bucket list när jag inte kan sova. Saker och ting ändrar placeringar och prioriteringar. Saker byts ut och omformuleras. Har inte alla en bucket list? En lista på livsmål? Drömmar? De kan ju vara mer eller mindre formulerade men alla har väl önskningar om det där lilla extra? Vad är det annars som driver oss?

I går såg vi en väldigt sevärd film och du vinner 50 öre om du kan gissa titeln!


























 Ödmjukt insåg jag att listan ändras med livet och dess svängningar. Sjukdomar och annat elände kan revidera hela listan. Men å andra sidan kanske man då får tummen ur röven och verkställer...

För hundra år sedan skrev jag och maken en lista tillsammans men den har tyvärr fallit i glömska. Det är nog ingen dum idé att dela den med någon, någon som hjälper att uppfylla och vice versa. Fram med papper och penna gott folk!

I dag är vi odödliga

God morgon! Vi sparkar igång denna lördag med Bo Kaspers orkester. Klicka på länken och sjung med, för i dag är vi odödliga.




fredag 10 augusti 2012

This may change your life

Denna länk är F Ö R J Ä V L I G! Mitt hjärta blöder. Se den om du törs...


Murphy's law

























En regel utan undantag,

Men vad sa du nu?

Min vän Anna talar obegripligt. Jag älskade henne från första sekund men det tog några år innan jag förstod vad hon sa. I början slängde jag in ett “-Jaa!”, ibland ett “-Jaha?” och för det mesta ett “-Ok.” när hon babblade (för babbla kan hon). Jag hoppades att mina inlägg skulle passa in i konversationen jag inte förstod ett ord av. Hon är från de innersta värmlandsskogarna och har en dialekt som heter duga.
 
Jag är från Jokkmokk och ingen hör det. Är jag dialektlös? Så tråkigt! Nog hör man att jag är från norrland men kanske inte mer än så. Jag vill ha en dialekt. Det här tycker jag låter som en dialekt jag skulle kunna passa i:



 
Vad tror du? Skulle det passa mig? Annars så tycker jag att dalmål är trevligt. Det låter så vänligt och jag vill ju vara vänlig. När jag var liten tillbringade jag somrarna i tornedalen och när sommarlovet var slut lät jag som en finnunge. Det är ett hjärtvärmarminne. Jag besitter (tyvärr?) en åkomma som gör att jag tar efter dialekter. Efter en helg i Göteborg skulle jag lätt kunna misstas för en infödd. Typ. Och det är ju lite patetiskt.

 
Egentligen talar maken lika obegripligt som Anna, men honom förstod jag. Kan det vara så att vi talade kärlekens universella språk? Hohohoho! Nu fick jag allt till det och bugar för applåderna! Närå, han “försvenskar” sitt tal och det är ju både bra och anus. Bra för att han gör sig förstådd och anus för att det tar en liten bit av honom. När vi diskuterar och mitt huvud brinner brukar jag fräsa “-Men tala för helvete värmländska!” för då talar han snabbare och mer från hjärtat. Jag önskar att han talade värmländska hela tiden nu när jag förstår. Han har en dialekt. Och jag är avundsjuk.

torsdag 9 augusti 2012

Tjat tjat tjat!

Om ni är lite dementa vill jag bara påminna om att det kan dyka upp inlägg som några av er kommer att känna igen. Som jag skrev tidigare, ta en för laget. Läs dom igen och ladda gärna ner dom och spara dom till kommande generationer. Varför? Bara därför att. Fråga inte så mycket. Just do it.

Egoister

Fan. Jag är alltid tvåa på bollen.




















När jag åkte och tränade var bunken full med jordgubbar och när jag kom hem var endast tre kvar. Tre sketna och ynkliga jordgubbar. Mamma tänker på alla, vem tänker på mamma? Jag bor tydligen med egoister. Jag är sur. Skitsur. Och hungrig.

Klicketi klack

Ett av mina mål i livet är att lära mig gå i klackisar (före att vara en god medmänniska, stötta välgörenhet, fostra barnen till kärleksfulla och trygga varelser osv). Det är svinsnyggt med klackisar. På en svenska.

"- He väl ba å gö´re?!" Nä. Jag kan inte gå i sådana saker. För det första är mina fötter begåvade med babyskinn (kan man inte tro när man ser förhårdnaderna), jag måste i så fall tejpa dom till vanvett först. För det andra så skulle polisen hysa in mig på Hotell Gripen för fylla. Jag raglar och beter mig. Varför ser det enklare ut än vad det är?

Ska jag sätta ett datum för någon slags uppvisning? Bara för att få tummen ur? Någon som vill komma hem till mig och coacha?

Älskade skäggbusar




















Här var den lilla kladden bara en bebis. Sötsnokar!

onsdag 8 augusti 2012

Jag mötte Lassie. Igen.










































Ord är överflödiga, ni vet vad jag tänker.

Hur klär du dig? Egentligen?

Hur många gånger per dag byter du kläder? Är du en sådan som tar på dig kläderna på morgonen och tar av samma kläder på kvällen? I så fall; HUR KAN DU?!

Jag funktionsklär mig, alltså, jag klär mig efter aktivitet. Förstår du vad jag menar? Så här kan en dag se ut (ja, jag har valt en jävulsk dag men dom finns dom också).

Ombyte 1: Pyjamas alt någon lång tischa (gäsp och god morgon)

Ombyte 2: Prasselbrallor och skön tröja anpassad efter vädret (lämna på dagis och gå ut med hundarna)

Ombyte 3: Knarkisar och en tröja (lagomt ful och skön, det är ju ingen som ser mig hemma)

Ombyte 4: Vara-bland-folk-kläder (behövde åka in till stan)

Ombyte 5: Knarkisar och en tröja (skönt att komma hem)

Ombyte 6: Prasselbrallor och anpassad tröja (gå ut med hundarna och hämta på dagis)

Ombyte 7: Knarkisar och tröja (ja, då var vi hemma igen)

Ombyte 8: Vara-bland-folk-kläder (behövde handla mat)

Ombyte 9: Knarkisar och tröja (home sweet home)

Ombyte 10: Träningskläder

Ombyte 11: Pyjamas

Mina vänner. Vad tror vi om det här? Det ser bra mycket mer besvärligt ut än vad det är. Jag tänker inte ens på det, svisch swosch. När det är sommar och fint väder händer det faktiskt att jag har samma kläder en hel dag men det hör till ovanligheterna. Det ska bli ganska skönt att börja jobba igen, för då kan jag åka till jobbet i knarkisar, använda landstingets pyjamas på arbetstid för att sedan byta om till knarkisar när jag åker hem. Enkelt.

tisdag 7 augusti 2012

Hej hej små åkerbär!




















Nu har inte jag plockat dessa raringar själv och snåljävlarna som plockat dom anser att jag inte heller får några då jag inte följde med ut i skogen. Snål, snålare, snålast. Men jag är inte bitter.

Ärligt talat. Det är ju bättre att åka hem till dom och smaska på åkerbärslikör och åkerbärsparfait. UTAN att ha gryllat med det själv. Jag är ett geni.

Fniss fniss

Jaywalking är hur kul som helst!


En gång gick han runt och frågade amerikaner var Irak låg. Han gav dem en nål som de skulle fästa på en världskarta och nästan alla satte nålen på Australien. Jag hittar inte det klippet men fann denna istället;



Ja ja ja. Innan du går i gasen kan vi väl bara fnissa en stund åt eländet. Jag förstår att de intervjuat många fler men valde de mest korkade.

måndag 6 augusti 2012

Jag mötte Lassie

I en skvallerblaska finns en sida som heter "jag mötte en kändis" och dit kan man skicka in bilder på sig själv och en kändis. Det enda jag undrar över är... var är kändisarna? Och varför skulle man vilja det? Amen kolla här;





















Youngblood? Gimme a break.

























Ehhhh?

























Jubileumsglädje! *vissel vissel*

























Gäsp. Ok, en världsspelare, men...

























Skämtar du?

























Ja, Jesus...

Nu kanske du tycker att jag är lite elak, och det kanske jag är. Jag har bara så svårt att förstå detta. Har själv aldrig blivit starstrucked. Jag skulle kunna stå bakom Madonna i kassan på Kvantum utan att få puls. Jag har verkligen funderat på om det inte finns en enda "kändis" som skulle kunna rubba mig och... nä. Och det är ju faktiskt skittråkigt.

Skål!


Men varför?

Är inte detta den mest värdelösa blomma som finns?


























Låt mig presentera liljan. Jag har väntat hela sommaren på att den ska blomma och när den äntligen gör det... så dör den efter några dagar. Helt onödigt.

söndag 5 augusti 2012

Dessa otrogna vampyrer

"- SHE IS A TRAMPIRE!!!" Ehehehe!



EDIT: Tydligen var man tvungen att ha inloggning för att se klippet (finns dock att se på Youtube) så det går inte att klicka på det. F´låt. Will Ferrell ansåg att Kirsten Stewart var en trampire (tramp/vampire) för att hon bedragit Rob Pattinson.

Bulla

Jag saknar min man. Alltså, vi är med varandra varje dag och sover tillsammans varje natt, men jag saknar honom ändå. I går träffade jag en gammal kompis och hon berättade att hon och hennes sambo var barnfria, att de haft barnen ensamma hela sommaren och nu skulle de busa. Jag hörde inte så mycket av det hon sa efter det, för jag hade fastnat i tanken. Barnfria? Vaddå barfria? Bara så där? Haft barnen hela sommaren? Ensamma? Är det inte så det är, livet med barn? Av ren avundsjuka fick jag jättemycket saliv i munnen. Vi skiljdes åt och jag kunde inte sluta fundera på detta.

Om inte förlossningen, för snart elva månader sedan, räknas hade vi senast barnvakt förra pingstafton. Drygt ett år sedan. Vi har liksom anpassat våra liv efter barnen. På gott och på ont. Om det skulle krisa har vi barnvakter men vi glömmer liksom bort det. När ringer man in det tunga artilleriet? För bröllop. Men bara för en middag på tu man hand eller med vänner? Bio? Hur gör man? Hur gör du?

Jag saknar min man. Jag vill och behöver se honom i ett annat ljus, i andra nyanser. Att sitta och prata utan att bli avbrutna, att samtidigt mata eller skära upp mat till barnen. Jag vill se honom och jag vill att han ser mig. DET skulle vara bulla.

Note to self: Boka upp barnvakt.


lördag 4 augusti 2012

Ostronhissen

Nyår för några år sedan var vi bjudna på en riktig finmiddag. Finvännen hade sytt mig en finkjol, finskorna (skorna, inte de finska kvinnorna) var putsade. Håret omsorgsfullt och fint uppsatt och maken finfin i finkostymen. När vi kom fram till det fina värdparet kindpussades det för glatta livet och alla var så fina, dukningen likaså. Som starter bjöds vi på exklusiva finostron och dyr finchampagne som skulle avnjutas i de många stearinljusens sken. Jag stod med ett finostron i ena handen och ett glas finchampagne i den andra handen och log mitt finaste finleende och tanken slog mig; hur fan äter man ostron? Jag är från Jokkmokk. Där finns inga ostron.

Jag var tagen av den magiska atmosfären och mina fina vänner och efter att jag sett hur de övriga svept ostron efter ostron, smackat och smaskat tänkte jag att det må bära eller brista. Jag svalde den slemmiga klumpen. Innan jag hann skölja ner eländet med finchampagnen kände jag hur klumpen åkte ner till magsäcken (sa hej till Resorben) och vände tillbaka upp för att landa fint igen på skalet.

Där stod jag. Med en slemklump på ett skal som åkt tur- och retur till min mage. Jag blev lite stressad och ville så gärna delta i detta finfina finsmakeri. Min finvän (som sytt finkjolen) uppfattade HALVA situationen och räddade mig genom att snabbt ta mitt skal och svepa ostronet. Alltså. Han åt mitt begagnade ostron. Han såg inte att det kommit upp igen och det gick så snabbt att jag inte hann hejda honom.

Och vad är sensmoralen i detta? Ingen aning. Jag kommer vänligt men bestämt att tacka nej till ostron hädanefter och är min vän evigt tacksam. Och nej, jag har inte berättat detta för honom. Bör jag kanske göra det? Bara för att få honom att förstå att han är en hyvens vän, inte för att få honom att kräkas. Eller?

Upp och hoppa!

Vi kickar igång denna lördag med lite musik! Alltså, den här låten har grävt in sig i min hjärna och jag kan inte sluta nynna på den. Ytterst enerverande då den inte är nå vidare bra. Videon är ganska kul och lyssna på den om du törs, du kanske också får den på hjärnan... Hohoho!



Ha-ha-halva inne!
Ha-ha-hallondille!
Var är min Wingman?
Var är min Wingman?

Ja, du ser. Outhärdligt att gå runt och sjunga på detta... Tsss!

fredag 3 augusti 2012

Se dig om

Jag och Lasse bjuckar på lite funderingar. Vilka öden förde skorna hit? Blev du stärkt av allt eller sårad och öm? När släpper man en dröm?


Dunder och brak

Hela sommaren har jag väntat på ett rejält åskoväder och äntligen! Igår dundrade och brakade det! Och med ens insåg jag min egoism... Mitt i min entusiasm inser jag att gammehunden är så rädd att hon håller på att gå sönder.

Förra sommaren var hon rätt så kreativ i sin rädsla. Efter att ha sökt henne i hela huset under ett åskoväder fann vi slutligen henne i skåpet under diskbänken (hon är liten), hon hade tryckt in sig där när jag stod och lagade mat och hade lämnat skåpdörren öppen en stund. Annars finner hon säkraste platsen (näst efter min famn) under badkaret. Vi har försökt stärka och stötta enligt alla förstå-sig-påares tips, men icke. Hon är rädd. Och jag ska komma ihåg det. Jag älskar oväder men ska aldrig mer önska det.

Tips från coachen

I helgen är det kalas i stan. Öltält, serveringar, konserter, tivoli och massor med annat. Mycket trevligt. Igår var vi vid tivolit och helt plötsligt öppnades helvetets portar. Någon drog på musik i sådan ljudnivå att det slog lock för öronen (häj tinitus). Och så fortsatte det... Jag misstänker att de hade en liten konstnärlig paus i spelandet när vi kom, och drog på när de såg att jag stod intill högtalarna. Det kändes så i alla fall. Jag höll på att skita ner mig. Bokstavligen.

Well. Länge leve Clas Ohlson!


























Ljudnivån var helt sjuk! Kan inte tro att det är högre volym på en rockkonsert. Mäter någon sånt här? Det kryllade av småbarn och jag har svårt att tänka mig att detta är särskilt bra för deras öron. Överreagerar jag? Jag kan meddela att minsta ungen sov gott under tivolibesöket. Med hörselkåpor!

torsdag 2 augusti 2012

Det där järnet

Jag är kär. Eller kanske tokkär. Eller förälskad. Jag kan i alla fall inte förklara mina känslor men det sa klick. Jag och kungen, ni vet. Det är sällan jag får känslor likt denna när det kommer till köksatteraljer men herregud...




















Låt mig presentera zestjärnet! Några skulle kanske föredra cestjärn (jag skiter i vilken stavning man föredrar) och jag har fullt upp att inte kalla det incestjärn. Nåja...

Hur som haver vill jag numera riva allt jag kommer över; sonens frukostmacka, falukorven, tomaterna, fingertopparna, jordgubbarna, blodpuddingen, kycklingen och ljusen. Jag vill riva allt! Jag kommer aldrig mer behöva diska den vidriga vitlökspressen! Bara det är en vinst!

Har du ingen? Gå då och köp. Nu. På en gång. Hejdå.

Words

Vad menas med att ha en vinnarskalle? Är man tjurig, målmedveten, besitter oerhörd tävlingsvilja, dålig förlorare? Well, jag vet inte. Jag hör ganska ofta att jag har en vinnarskalle och konstaterar varje gång att den diagnosen osvikligt alltid sätts av någon som känner mig (pytte) lite och inte allt för väl.

Jag kan vara tjurig (tjurar sällan ner mig på rätt saker), ger ofta upp för lätt (på fel saker) och jag är VÄRLDENS bästa förlorare. Däremot bör jag erkänna att jag beter mig som ett svin när jag vinner. Kan någon med mina kvaliteter ha en vinnarskalle? Nä. Och jag vill också tillägga att jag inte kan tycka att det ordet låter så tjusigt. Ordet klingar inte ödmjukhet och kamratanda.

På tal om ord, har du ett favoritord? När jag släckt lampan för i kväll ska jag fundera på vilket mitt är.

Ett, två, tre...

Det lilla sockerhjärtat sover dagens tupplurar ute i vagnen. Alla dagar. Och jag måste gunga vagnen för att hon ska somna. När jag står där inser jag att jag alltid räknar (tyst för mig själv);

Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått...
Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått...
Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått...
Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått...
Ett, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått...

Och så håller jag oförtröttligt på att räkna. Själva gunget förändras inget när jag räknat klart för att sedan börja om. Varför håller jag på så här? Är jag störd? På riktigt? Jag hade ju kunnat hålla på med annat. I och för sig kan det vara svårt att göra så mycket annat, man kan ju inte direkt börja fålla upp byxor eller plantera om blommor när man gungar en vagn...

Ae, jag måste komma på annat att rabbla. Multiplikationstabellen kanske? Jag suger på åttans, kanske börjar med den.

onsdag 1 augusti 2012

Spotta i nävarna

Semester är ju helt förkastligt. OM man tar semester från sådant som är bra för dig och din hälsa.


























...och idag fick jag betala priset för latheten. Alltså, det är INTE roligt att komma igång efter ett uppehåll. Det smakar kacka i munnen. Inte heller har jag bra musik att lyssna på, allt är sönderlyssnat. Tur att grannkärringen hängde med (hade med lätthet ballat ur annars)...

Innan vi cyklade iväg till gymmet snubblade jag över min egen skugga...

























...och tyckte att jag såg så pass fit ut att jag blev lite osäker på om jag verkligen behövde åka och träna. Fick för en gångs skull uppleva känslan av att ha långa ben. Ganska trevligt.

Note to self 1: Ladda hem sommarpratare.
Note to self 2: Grannkärringen är YNGRE än mig. Hitta på ett bättre smeknamn.

Carpe Diem (hjärta hjärta hjärta)

Ja. Nä. Men alltså. Det här med Carpe Diem. Vad tycker vi egentligen om det? Att fånga dagen?

Jag vill inte fånga den. Inte idag i alla fall. Jag är astrött och barnen är i osynk med varandra, och jag med dom. Kan det inte snabbt bli kväll? Vi utgår ifrån att morgondagen blir bättre. Mat- och sovklockor anpassade efter varandra och mamman utvilad. Det blir bra. Det blir bra...

Skulle jag i detta nuet se en tatuering eller en väggtext med carpe diem skulle jag klösa bort bokstäverna. Snälla, be mig aldrig fånga dagen. Eller varför inte? Kan ju vara spännande och se om jag i så fall lägger en kaskadspya över ditt ansikte.